En hållbar utveckling innebär att vi som lever idag skall kunna tillgodose våra behov med de resurser som finns, utan att påverka kommande generationers förmåga att tillgodose sina behov. Mitt projekt har inriktat sig mot något som tydligt hotar detta förhållande – nämligen alla de prylar vi omger oss av.
Jag valde att fokusera mitt projekt på att möjliggöra att vilande och underutnyttjade resurser kan användas på ett smart och hållbart sätt. Min lösning landade i organisationen Dela eller dö – en kollaborativ gemenskap som har sin plattform på nätet men vidgar ut sig lokalt i storstäder, småstäder, byar eller vad det kan röra sig om. Överallt där det finns ett kluster av människor och saker. Organisationen går ut på att man blir medlem – en så kallad ägodelare – och delar med sig av sina egna saker och tar del av andras. Man delar genom att låna, delar genom att hyra ut och delar genom att byta.
För att visa att man är en ägodelare och underlätta själva delningen får varje medlem hem ett paket innehållande en väska, dekaler och personliga etiketter. Väskan hjälper till att sätta saker i rörelse, dekalerna sprider den kollaborativa gemenskapen och etiketterna länkar till den egna profilen på organisationens hemsida och fungerar lite som en egen marknadsföringskanal.
Börjar du tänka på vad som krävs för att vi skall omge oss av prylar och vår hunger efter konsumtion skall stillas, kan du kanske se hur industrierna nära kokar och naturen tar skada av denna utarmning av jordens resurser. Och varför? För att skapa saker som tillslut hamnar instoppade i garderober, staplade i förråd och inslängda i garage samtidigt som det finns andra människor som behöver dem. Naturen tar således skada för att möta en efterfrågan på saker som redan finns – glömda och undangömda. Dela eller dö lyfter fram det faktum att man inte behöver själva produkten. Det man egentligen vill ha är nyttjan eller upplevelsen som produkten ger. Man behöver inte den där borrmaskinen – man behöver hålet.
Så, dela eller dö – det är smart.
Emma Ljungehed