Under de senaste sju veckorna har jag arbetat med att utforma en kultursatsning anpassad för Sundsvall. För att göra detta började jag fundera på vad jag personligen och människor runt omkring mig ansåg fattas alternativt i dagsläget är av sparsmakad karaktär i Sundsvallskulturliv. Mitt arbete mynnade ut i en kultursatsning jag valt att kalla Plakat. Så vad är och gör då Plakat? Plakat är en deltagardriven affischverkstad belägen i centrala Sundsvall som är öppen för alla, gammal som ung, att engagera sig och delta i. Tanken är att skapa ett forum där man tillåter allmänheten skapa bilder i form av affischer.

Problemet

När jag skulle börja mitt arbete så försökte jag se vad jag tyckte fattades I Sundsvallskulturutbud, jag kom ganska snabbt fram till att det var en hel del. Men framförallt kom jag fram till en sak ganska snabbt, det kulturutbud som jag tagit del av i Sundsvall finner jag personligen vara ganska homogent, precis som dess publik. Det vill säga att de personer som aktivt insuper kultur är en förhållandevis liten grupp jämfört med befolkningsmängden i stan. Efter denna insikt började jag göra efterforskningar och fann statistisk forskning av statens kulturråd som fastslog att de som idag huvudsakligen tar till sig av det kulturella utbudet nationellt sett är högutbildade unga i storstäderna. Detta fick mig att fundera, vad är det som gör att andra grupper i samhället inte intresserar sig av detta i samma utsträckning? För att ta reda på det började jag se mig för och tog kontakt med människor från olika bakgrund, exempelvis folk som är uppvuxna och bosatta i glesbygden. Efter att pratat med människor så började jag se en röd tråd, och det var att många av dem jag pratade med drogs inte från att besöka exempelvis ett galleri på grund av att de fann det ointressant, utan anledningen till att de inte fann någon lust att besöka dessa miljöer var för att de fann dem exkluderande och pretentiösa. Vidare försökte jag ta reda på var dessa människor vände sig när de ville utsmycka sina hem med konst på väggarna, och svaren ringde gemensamt i ton med ställen som Ikea eller möjligen Gallerix. Det vill säga butiker som erbjuder generativa massproducerade tavlor till en billig peng.

Idé

Utifrån detta började jag fundera på hur jag skulle kunna få dessa människor att både intressera sig men framförallt få dem att inte känna sig exkluderade. Där någonstans föddes iden till vad som skulle komma att bli plakat. Min första tanke var att på något sätt kunna tillhandahålla bilder, som inte var massproducerade till ett rimligt pris i syfte av att ge ett tillskott till utbudet av bilder som idag finns tillgängliga. Men lösningen var inte riktigt så enkelt, för vad hade varit skillnaden på Plakat och ett vanlig galleri ifall det enda verksamheten syftat till varit att sälja affischer i små upplagor? Möjligen priserna, men jag har svårt att tro att det skulle fått människor som idag inte deltar i kulturutbudet att känna någon vidare dragning till det. Lösningen kom snarare när det slog mig att vilka människor besöker alltid tillställningar, jo, vänner och familj till dem som deltar. Så genom att engagera människor att komma och skapa bilder

Visuell lösning

För att skapa ett samband mellan den inbjudande och folkliga verksamhet jag har som avsikt för plakat att vara har jag valt att arbeta med Sweden sans i logotypen. Vidare valde jag att skära ut logotypen och handstämpla den för att flörta med affischens historia och användandet av trä- och ståltyper, men även för att få en mänsklig touch på det då verksamheten kretsar kring mänskligt skapande. Vidare har jag valt att arbeta med Orator slanted I skriftligkommunikation i annonser, på sociala medier, hemsida etc. Detta för att ge en samtida känsla till formspråket.

Marknadsföring

Marknadsföringen för verksamheten är tänkt att ske både genom traditionella kanaler så som annonsering i dagspress och på exempelvis busshållplatser men även genom sociala medier, och det är där de främsta fokusen för verksamheten kommer att ligga. Via kanaler som instagram och facebook så vet vi alla att man idag kan nå ut till en storgrupp människor med små medel. Det fina i kråksången är att man även genom denna kontakt med dem har en möjlighet att intressera samt engagera dem i större utsträckning än via traditionella kanalerna.