Som en följd av EU-direktiv ska vi från och med år 2026 ta tillvara på vårt förpackningsavfall, inte bara i hushållen utan även i offentlig miljö, för återvinning och minskat koldioxidutsläpp (som annars sker vid förbränning). Detta innebär att kommunerna ska samla in plast-, pappers-, glas- och metallförpackningar på platser utomhus där många människor vistas. Så som i parker och på gator och torg. Lappset har idag ett antal skräpkorgar i sitt sortiment men saknar kärl avsedda för sortering av förpackningsavfall. Uppgiften för detta examensarbete var därför att ta fram ett sorteringssopkärl för Lappset. Arbetet har resulterat i två stycken kärl. Ett mindre, Labolina, avsett för glas- och metallförpackningar samt för övrigt avfall och ett större, Laban, avsett för plast- och pappersförpackningar. 

Med ett skyltsytsem gemensamt för hela Skandinavien är kärlen färgsatta för att på ett lekfullt och intuitivt sätt uppmuntra till korrekt användning. Med en inbjudande och vänligt utformning ska de bidra till att människor bryr sig om att sorterar sitt avfall rätt. De ska dessutom vara enkla att hantera för de som servar dem och samlar in avfallet för återvinning.

Designförslag

Formgivningen utgår från både funktion och estetik. Det mindre kärlets storlek bygger på att metall- och glasförpackningar dels inte förekommer i samma mängd som papper- och plastförpackningar och dels väger mycket mer. De behöver därmed tömmas i mindre volymer. Glas och metall kan dessutom gå sönder och skära hål i en vanlig sopsäck, vilket undviks genom att ersätta säcken med en tunna. Det större kärlets storlek är bestämt dels utifrån att pappers- och plastförpackningar ofta är skrymmande och dels utifrån höjden på inkastet, så att en person i rullstol inte ska behöva lyfta armen över axelhöjd.

För att inte behöva vidröra luckorna, som enkelt trycks inåt, kan man med hjälp av knappen eller pedalen enkelt öppna respektive inkast. Dessa återfinns både på fram och baksida av kärlen

Designprocessen

Designprocessen har utförts likt Dubble Diamond-metoden – Att upptäcka och definiera ett problem och utveckla och leverera en lösning, i en iterativ process. Det har skett med hjälp av en inledande planering, en undersökande fas, en kreativ fas och en slutförande fas.

Funktionsanalys

För att inte genast tänka färdiga lösningar kan man i den undersökande fasen tänka och uttrycka en tjänst eller en produkt i funktioner. Varje funktion av en produkt eller tjänst ska beskrivas med ett verb och ett substantiv, för att göra varje funktion tydlig och öppna upp för radikala lösningar. Varje funktion ska också tilldelas en beskrivning över vilken typ av funktion det är. En huvudfunktion (HF), en delfunktion (DF), en nödvändig funktion (N) eller en önskvärd funktion (Ö).

Idéutvärdering av koncept

Tre koncept valdes ut i den kreativa fasen och en idéutvärderingen gjordes i två omgångar. I första omgången deltog en kvinna och fyra män. I den andra omgången deltog tre kvinnor. De fick var och en ett tecken att placera ut vid respektive koncept. Ett plus (+) för konceptet de tyckte bäst om, en nolla (0) för det koncept de var neutrala inför och ett minus (-) för det koncept de gillade minst. När tecknen var utsatta skrev de ner vad de tyckte var bra och dåligt om varje koncept. Det koncept som var mest omtyckt var koncept 1, som jag därmed gick vidare med till nästa fas.

Koncept 1
(+++++0-)

Koncept 2
(++000- -)

Koncept 3
(000- – -)

Användartest

En prototyp byggdes av laserskuren masonit, kartong och silvertejp och användes i den slutförande fasen i ett test bestående av tre delar: Test av form och storlek på kärlets öppning. Test av olika former och placering av knapp/pedal för hjälp att öppna luckan till inkastet. Samt test av tömning av sorteringssopkärlet, med sopsäck respektive tunna. Användartestet utfördes av åtta stycken testpersoner i åldrarna 21-49 år. Varav två män och sex kvinnor, mig själv inräknad. Längden på personerna varierade mellan 154 och 192 cm.

Fysiska modeller

Sorteringssopkärlen ritades upp i CAD-programmet Rhino och skrevs ut med 3D-printer. De spacklades och slipades innan de spraylackerades vita.

Designer

Carina Sandberg, född och uppvuxen i Östersund. Sedan tidigare byggnadsingenjör. Kan nu även titulera sig industridesigner, efter avslutad utbildning vid Mittuniversitetet i Sundsvall. En kandidatexamen med huvudområdet industridesign – Degree of Bachelor of Arts with a major in Industrial Design

---